α: Dagens Blondin 2

Alpha och sin far är ute och rastar hundarna. Möter en stoooor spindel på vägen (säkert 4 cm i diameter, med benen) och alpha skriker till, hyperventilerar och stannar. Far undrar varför hon är så mesig, när det "bara är en gullig liten spindel". Alpha kommer då med det smarta resonemanget:

"Jag gillar inte spindlar, men det känns ännu värre när man träffar på dem ute. Det känns liksom inte lika normalt som när man ser dem inne, så det är ännu värre ute."

Hur tänkte man där ??

Smartheten blir bara större och större, när alpha kommer in och diskussion fortsätter:

Alpha: Men jag är inte rädd för myror iaf, som mina gamla klasskompisar. Och det är typ bara spindlar som är äckliga, inga andra djur.
Far: Ormar då?
A: Nej ormar är söta! Fast jag gillar inte vilda ormar ute i naturen, för de kan bitas. Men de som är inomhus gillar jag.

Allvarligt, vad får mig att tro att bara för att djuren är inne så är de mindre farliga? Och varför skulle djur inomhus kännas mer normalt än utomhus, där de egentligen bor? Ibland undrar jag ifall någon tappade mig i golvet när jag var liten..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0